Från och med Du

Många minns när Oskar Linnros släppte singeln Från och med Du från albumet Vilja Bli. Det var sommaren 2010. I efterhand känns det självklart att den låten skulle bli en hitsingel, eller hur? Så var det inte innan. Oskar fick kämpa mot skivbolaget och stå på sig, eftersom de inte trodde på just den.

Det här är bara en i mängden av liknande historier. Ingen vet på förhand om något ska bli hiss eller diss. Experter kan göra kvalificerande gissningar såklart, men vem ska man i slutändan lyssna till?

Du förstår vad jag är ute efter. Det som bör väga tyngst är vad du själv tror och känner. Det är bra att lyssna till andras åsikter, men om hela du känner vad som är rätt, då får du göra en Oskar Linnros och stå på dig. Det är stärkande att ge sig själv det slutgiltiga mandatet, även i de fall man har fel.

Se dig själv som ett lackmuspapper. Tycker du det är bra, då är du knappast ensam. Så försöker jag tänka. Det betyder inte att allt behöver förverkligas, men vissa saker får inte dö bara för att någon inte tycker som du. Så lätt får du inte ge dig, inte om det är tillräckligt viktigt för dig. Har du något på gång som kanske bara du tror på? Det är bara du som kan ge projektet vingar. Allt börjar från och med Du.

Tänk som en bokförläggare

I torsdags vaknade jag i Luleå. Via Stockholm, Göteborg och Skara gick jag och lade mig i Skövde. När vissa hör det undrar de hur man orkar. Jag ska berätta hur jag gör. Det handlar om att tacka ja till det som har nödvändighetens karaktär och nej till resten. Att lära sig att tänka som en bokförläggare.

En bokförläggare har den delikata uppgiften att sortera bland de råmanus som författare sänder in till förlaget. De allra flesta skickas tillbaka med ett vänligt ”Stort tack för erbjudandet, men inte just nu.”

Det händer att förläggaren ratar ett manus som man borde tagit in. Ibland blir det tvärtom, men skulle det inte ske någon som helst urskiljning bland alla förslag till samarbeten skulle verksamheten braka ihop. I huvudsak handlar det om att välja bort. Om riktningen är utstakad blir den processen enklare.

Anledningen till att jag orkar är för att jag tänker lite likadant. Att våga tacka nej till något som låter bra tar tid att lära sig, men det är en egenskap man behöver förvärva. Jag hade annars inte känt glädjen som andra dagar helt utan möten ger. Jag andas genom de där hålen, de får inte täppas till i onödan. Visst har jag då och då, likt en förläggare, missat saker jag borde bejakat, men det ingår i konceptet.

I grunden är det positivt med möjligheter, därför svarar jag av artighet på allt. Efter ett tag känns det direkt om det är något att gå vidare med. Har du lärt dig sortera? Om inte, tänk som en bokförläggare.

Presidentens teleskop

Jag brukar säga att framrutan ska vara större än backspegeln. Det beror såklart på hur den används. Låt mig få berätta om Václav Havel. Jag hade tills rätt nyligen inte hört det namnet, men nu sitter det.

Havel var en frihetskämpe och Tjeckiens president år 1989-2003. Som president installerade han ett teleskop vid fönstret. Det var dock inte riktad enbart mot stjärnorna. Havel använde samma teleskop för att varje kväll styra det mot fängelsefönstret i byggnaden han suttit inlåst i under kommunisttiden.

Nu hade han allt, men när han kikade mot sitt förra fängelse påmindes han om hur det var att inte ha. Ibland går det fort framåt, man tappar varifrån man kommer. Havel använde teleskopet som motivation i arbetet och för att komma ihåg var han en gång suttit. Han visste vad han kämpade för. Havel erhöll en lång rad utmärkelser för sin kamp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

När du mår bra. När det går bra. När du har allt du behöver. Då blir Havels teleskop viktigt. Dels för att blicka uppåt, vidare, men även minnas vad du gått igenom för att komma dit du är idag. Då förstår du varför du gör det du gör. Varför du kämpar. Varför du inte kan ge upp nu. Hur lyckligt lottad du är.

Lappen ingen vill ha

Tänk dig att du kommer hem sent en kväll, efter ännu en dags hårt arbete. Du sjunker ned i soffan och pustar ut. Dina barn har som vanligt redan hunnit somna, men ett av dem vaknar och kommer upp till dig. Ditt barn har en lapp i ena handen, som räcks över till dig. Du tittar på lappen. Där står det 22 tillfällen då ditt barn önskat att du hade varit med. Du inser att du missat alla 22. Vartenda ett.

Vad skulle du göra om du fick en sådan lapp av ditt barn?

Just detta hände nämligen superekonomen Mohamed El-Erian, VD för investeringsbolaget Pimco. För ett år sedan sade han plötsligt upp sig, efter att under många år ha jobbat oerhört mycket.

Orsak: Dotterns lapp. ”Den blev en väckarklocka”, berättar El-Erian i en intervju i Worth Magazine.

Vi får alla väckarklockor till oss någon gång. Något som slår an på en sträng i oss själva på ett sätt att man kan dra ett streck just där, eftersom det blir livsförändrande. Frågan man kan ställa sig är dock om det ska behöva gå så långt. Kanske räcker det med att stanna upp ett slag den här morgonen och bara fråga sig själv: Vad är allra viktigast för mig i slutändan, och är det där jag är? Låt det inte gå så långt att någon ska behöva skriva en lapp över allt viktigt du missat. Då kan det redan vara för sent.

Det börjar med kärleken

Har du någon gång önskat att bli mer än du är? Har du också undrat vad alla dem som lever sin dröm gjort för att våga ta steget? Det har jag också. Den här är både till dem som är på väg, de kommer att känna igen sig, och till dem som ännu funderar, eller bara är nyfikna. Det börjar med kärleken.

1. Upptäck något att älska. Den som älskar börjar snart längta och i samma stund man börjar längta ska man börja planera. Älskar du något blir du tillräckligt tokig för att våga satsa stort och även förlora stort om det behövs. Kärleken gör dig tillräckligt missanpassad för att välja passionens väg, vilket är den enda tänkbara för den som älskar. Den ger dig mod att agera trots tvivel. Den lär dig se storheten även i lidandet. Den ger dig ett starkt varför. Fråga dig var ditt hjärta befinner sig. Steg ett är att älska.

2. Ha mycket att förlora, eller inget att förlora. Helst både och. Tillräckligt lite att förlora för att bli desperat. Desperat nog att ta svåra beslut om vad som tillhör det förflutna och vad som tillhör framtiden. Vad ska plockas ur ryggsäcken och vad ska vara kvar? Den desperate packar lätt, men lämnar tillräckligt mycket kvar för att allt ska sättas på spel. Låt det kosta. Endast så skapas orken att dra ur stöveln som fastnat i leran. Det får dig att kämpa vidare. Ha allt att förlora och inget att förlora.

3. Upphör att gå till jobbet. För den som älskar, som har allt att förlora och inget att förlora, finns inget längre som heter jobb. Man gör det man behöver göra för att det inte finns något annat man hellre velat göra. Man har både tid och ork. Det man gör är inget ok att bära, nödvändigt ont, eller något man ångrar att man gjort vid dagen slut. Det är ens liv och intresse, och man hade gjort det oavsett vad. Tanken på vad man skulle gjort annars känns absurd. Steg tre är att sluta gå till jobbet.