Vad är ditt kall?

I lördags var jag och Anna hembjudna till familjen Einhorn. Stefan skulle fylla 60 år och hade kalas!

Jag har varit på en del festligheter och tillställningar, deltagit på flera bröllop och lyssnat till många tal. Men jag har inte hört på maken till de hyllningar som gästerna tillägnade detta födelsedagsbarn. Det genomgående temat var att vännerna beskrev en man som alltid ställt upp för sina medmänniskor.

Det var som att alla kände att de hade en egen – och speciell – relation med den här mannen. I talen fick vi veta saker han gjort för andra, liv han räddat och pengar han skänkt – bland annat till Uganda – som inte många fått veta. Det fick mig att fundera: Tänk att få ha den betydelsen för andra människor.

Stefan tillhör på ett vis den gamla generationen; De som vuxit upp utan sociala medier, där allt som presteras också ska upp på nätet och exponeras för andra. Han är inte emot det vad jag vet, men Stefan har i alla år mest arbetat i det tysta, utan krav på respons och likes. Det kändes så uppriktigt.

En gång frågade jag honom om det och då pratade han om att ha ett kall. ”Du tänker annorlunda om du upplever det så”, menade han. Jag insåg att din profession då inte ”bara” blir ett yrke, utan något större. Du gör det du gör för att det är det enda tänkbara. Hur påverkar det en människas handlingar?

Ett kall är för mig detsamma som att ha en livsuppgift. Den kan man skapa själv. Det kan låta som en övermäktig tanke att lyckas formulera ett sådant syfte med det du gör, men det händer något med en person som har ett kall, eller en livsuppgift. Fundera: Har du också ett kall? Och i så fall: Vilket är ditt?

Låt vintern komma

I tv-serien Game of Thrones pratar de ofta om att vintern är på väg. ”Winter is coming!”

Med tanke på de senaste dagarnas kyla som lagt sig över Sverige kan vi med säkerhet säga samma sak här. Jag kände det särskilt i morse när jag gick ut med hunden. Mössa, vantar och halsduk på.

Precis som vi tar på oss varmare plagg när det blir kallare ute behöver vi ikläda oss en annan sorts handlingskraft och inställning när det blir tuffare tider på marknaden. Ska vi klara ännu en ekonomisk vinter fungerar det inte att glida omkring i shorts, t-shirts och flip-flops. Det finns tid för den sortens utstyrsel också, men inte nu. Vid finansiell sommar kan vi bära det. Inte när vintern är på ingång.

Många verksamheter genomgår ett eklut för närvarande. Branscher i genomgående förändring tvingar företagen att följa med på den resan för att överleva. Det som är viktigt då är att kylan inte sätter sig i märgen, vilket den lätt gör om vi går omkring i sommarkläder och låtsas som ingenting. Men mössa och vantar är inte för alltid. Pendeln kommer att slå tillbaka, men nu gäller det att hålla i.

Blir vintern extra lång och kall räcker det inte att enbart lägga in fler vedträn i brasan, för vedbodens lager räcker inte för alltid. Ett bättre sätt att hålla värmen är att åstadkomma fler kundsamtal, mer kvalitativa möten, högre intensitet och större kreativitet – samt att vi håller ihop som ett lag bör göra.

När kylan sveper in hjälper det inte att gnälla över hur frusna vi är. Sätter vi oss i ett hörn och kurar ihop oss med en filt lever vi snart enbart på hoppet. Vad som håller värmen uppe är att vara i rörelse.

När vintern kommer skiljs agnarna från vetet. Det spelar oss i händerna, för då visar vi vad vi går för. Det blir en bra tid för oss, för många kommer snart att vika ned sig – men inte vi. Låt vintern komma!

Vad är en nyckel?

Är en nyckel som inte kan låsa upp någonting fortfarande en nyckel?

Det här är en filosofisk fråga som jag själv upptäckte nyligen. Vad betyder den? Jo, om man definierar ett ting utifrån dess funktion kan man säga att för att kunna kalla något en nyckel behöver den kunna användas till att låsa upp saker med. Om den inte kan göra det är det i den meningen ingen nyckel.

Vad händer om alla lås ändras – och min gamla nyckel som tidigare fungerat inte längre passar in någonstans? Om nyckeln runt halsen upphör att ha en funktion, kan man då ens kalla det en nyckel?

Vad kan man som individ göra när känslan uppstår av att det man erbjuder inte längre efterfrågas?

Ett förslag är att anpassa din nyckel till de lås som gäller nu. Du lämnar in den till en låssmed som filar till den så att den passar ett lås. Det kan landa i att anlita en coach som bidrar till små justeringar.

Ett annat initiativ är att slänga sin befintliga nyckel och inhandla en ny som är bättre formad utifrån hur låsen ser ut nuförtiden. Det skulle kunna vara att gå en utbildning för att lära om och lära nytt.

Eller så letar du till dess du hittar ett lås som passar in i den nyckel du har eller väntar till lämpliga lås kanske dyker upp. Istället för att du anpassar dig till marknaden får marknaden anpassa sig till dig.

Ett fjärde alternativ är att skapa ett eget lås, förslagsvis genom att starta eget eller själv bli låssmed.

Antingen anpassar du dig eller så ordnar du en ny nyckel eller så hittar du ett lås till den nyckel du alltid haft runt halsen. Men ska en nyckel kunna fungera behöver den en funktion. Där har du ett val.