Kämpa eller dö

Jag höll föredrag för en kvinnojour i fredags. De firade 20 år. En kvinna talade omnormaliseringsprocessen. Den är vanlig bland kvinnor som utsätts för verbal- och fysisk misshandel av sin partner. Allt sker gradvis. Mannens makt- och kontrollbehov ökar successivt tills det upplevs som normalt. Kvinnans värld blir allt mindre. Mannen dominerar den totalt. Kvinnan dör inombords.

Jag vill nu påminna dig om att inte vänja dig vid att vara missnöjd. Det gäller alla livsområden. Tänker du att det nog ska vara på det viset, att du inte förtjänar annat, då har du fel. Men saker blir inte bättre utan din medverkan.Tror du att något ska försvinna av sig självt kan du få vänta länge. Låt ingen tämja dig, eller låsa in dig i en bur. Du hör inte hemma där. Bryt dig loss, spjärna emot, spring.

Förlorar du sikten och bara ser från en dimma till nästa missar du det långsiktiga perspektivet. Någon annan stakar då ut riktningen åt dig. Det är inte säkert att det är där du vill landstiga. Det finns fler öar.

Till dig som alltid bestämmer: Ta av dig den gula västen. Du behöver inte hela tiden rädda någon.
Till dig som aldrig bestämmer: Ta på dig kaptensmössan. Du behöver inte hela tiden bli räddad.

Jag talar om självbestämmande. Visst är det skönt när någon annan håller koll, har ordning på ekonomin, sköter snacket. Ja, det är smidigt, men det kan stå dig dyrt. Till slut blir det naturligt att inte göra egna val. Streta emot den lockelsen innan det blir normaliserat. Lova mig det. Du ska vara fri att leva ditt liv. Fri att ta bra beslut, men även fri att ta dåliga. Kämpa för den rätten. Kämpa eller dö.

Från och med Du

Många minns när Oskar Linnros släppte singeln Från och med Du från albumet Vilja Bli. Det var sommaren 2010. I efterhand känns det självklart att den låten skulle bli en hitsingel, eller hur? Så var det inte innan. Oskar fick kämpa mot skivbolaget och stå på sig, eftersom de inte trodde på just den.

Det här är bara en i mängden av liknande historier. Ingen vet på förhand om något ska bli hiss eller diss. Experter kan göra kvalificerande gissningar såklart, men vem ska man i slutändan lyssna till?

Du förstår vad jag är ute efter. Det som bör väga tyngst är vad du själv tror och känner. Det är bra att lyssna till andras åsikter, men om hela du känner vad som är rätt, då får du göra en Oskar Linnros och stå på dig. Det är stärkande att ge sig själv det slutgiltiga mandatet, även i de fall man har fel.

Se dig själv som ett lackmuspapper. Tycker du det är bra, då är du knappast ensam. Så försöker jag tänka. Det betyder inte att allt behöver förverkligas, men vissa saker får inte dö bara för att någon inte tycker som du. Så lätt får du inte ge dig, inte om det är tillräckligt viktigt för dig. Har du något på gång som kanske bara du tror på? Det är bara du som kan ge projektet vingar. Allt börjar från och med Du.

Tänk som en bokförläggare

I torsdags vaknade jag i Luleå. Via Stockholm, Göteborg och Skara gick jag och lade mig i Skövde. När vissa hör det undrar de hur man orkar. Jag ska berätta hur jag gör. Det handlar om att tacka ja till det som har nödvändighetens karaktär och nej till resten. Att lära sig att tänka som en bokförläggare.

En bokförläggare har den delikata uppgiften att sortera bland de råmanus som författare sänder in till förlaget. De allra flesta skickas tillbaka med ett vänligt ”Stort tack för erbjudandet, men inte just nu.”

Det händer att förläggaren ratar ett manus som man borde tagit in. Ibland blir det tvärtom, men skulle det inte ske någon som helst urskiljning bland alla förslag till samarbeten skulle verksamheten braka ihop. I huvudsak handlar det om att välja bort. Om riktningen är utstakad blir den processen enklare.

Anledningen till att jag orkar är för att jag tänker lite likadant. Att våga tacka nej till något som låter bra tar tid att lära sig, men det är en egenskap man behöver förvärva. Jag hade annars inte känt glädjen som andra dagar helt utan möten ger. Jag andas genom de där hålen, de får inte täppas till i onödan. Visst har jag då och då, likt en förläggare, missat saker jag borde bejakat, men det ingår i konceptet.

I grunden är det positivt med möjligheter, därför svarar jag av artighet på allt. Efter ett tag känns det direkt om det är något att gå vidare med. Har du lärt dig sortera? Om inte, tänk som en bokförläggare.

Presidentens teleskop

Jag brukar säga att framrutan ska vara större än backspegeln. Det beror såklart på hur den används. Låt mig få berätta om Václav Havel. Jag hade tills rätt nyligen inte hört det namnet, men nu sitter det.

Havel var en frihetskämpe och Tjeckiens president år 1989-2003. Som president installerade han ett teleskop vid fönstret. Det var dock inte riktad enbart mot stjärnorna. Havel använde samma teleskop för att varje kväll styra det mot fängelsefönstret i byggnaden han suttit inlåst i under kommunisttiden.

Nu hade han allt, men när han kikade mot sitt förra fängelse påmindes han om hur det var att inte ha. Ibland går det fort framåt, man tappar varifrån man kommer. Havel använde teleskopet som motivation i arbetet och för att komma ihåg var han en gång suttit. Han visste vad han kämpade för. Havel erhöll en lång rad utmärkelser för sin kamp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

När du mår bra. När det går bra. När du har allt du behöver. Då blir Havels teleskop viktigt. Dels för att blicka uppåt, vidare, men även minnas vad du gått igenom för att komma dit du är idag. Då förstår du varför du gör det du gör. Varför du kämpar. Varför du inte kan ge upp nu. Hur lyckligt lottad du är.