Sånt är livet, eller?

Såklart minns du Anita Linbloms klassiska låt ‘Sånt är livet’, eller hur? Den är lätt att nynna på.

Den handlar om krossade drömmar, att bli lämnad, om förhoppningar som omformats till bitterhet. I slutet av låten får hon lite upprättelse då hon själv lyckas norpa en man från en annan kvinna.

Jag skulle vilja sätta en ny titel på den låten och säga: ‘Sånt blir livet (om man blir för cynisk)’.

Det är lätt att bli uppgiven när saker tar emot. Någon sviker dig och den enda rimliga slutsatsen av den näsbrännan är att alla är är likadana. Man kan lika bra svika någon annan, för ”sånt är livet”. Men, vi får inte gå in i den fällan. Eller det är klart att man får, men var medveten om vad det gör med din livsenergi, din syn på livet- och dina medmänniskor. Livet är inte, det blir något utifrån din tolkning.

‘Så mycket falskhet bor det här’, sjunger Anita. Det stämmer, det finns dem som seglar under falsk flagg. Vad som också stämmer är att det finns många exempel på ren äkthet och äkta osjälviskhet.

Jag har en cyniker inom mig också, men jag gör mitt bästa för att inte låta den ta överhanden. Jag har sett vad den gör med vänner, som ofta talar om människors dolda avsikter. Jag kan inte leva med den livssynen och jag försöker undvika att låta den få tag i mig. När jag släpper på cynismen är det som när man släpper på ett bälte som varit ett snäpp för hårt spänt. Nu går det att andas normalt igen.

Jag köper inte att allt är nattsvart. Alla är inte likadana. Någon blir inte alltid drabbad. Men säger man ”sånt är livet, så mycket falskhet bor det här”, kommer det vara allt den personen ser. Då söker man tecken på cynism och svekfullhet. Det kan även vara den de själva är på väg att bli. Sånt blir livet.

Vem ser du upp till?

En gång fanns en ung bordtennisspelare, som var en av de mest talangfulla man sett i Sverige. Han hade det mesta man behövde för att bli riktigt bra. Det tråkiga är att han inte längre är vid liv.

Han dog av en överdos, efter många år med drogproblem. Det framkom senare att en av hans stora förebilder inte var någon bordtennisspelare, utan Nikki Sixx, som är basist i rockgruppen Mötley Crüe.

Nikki Sixx liv är fyllt av droger. År 1987 var han dödförklarad i två minuter till följd av en överdos, innan man lyckades återuppliva honom. Nikki lever alltjämt och är numer föredetta heroinist, men då Mötley Crüe var på toppen av karriären fanns det ingen drog som Nikki Sixx tvekade att använda.

Det här imponerade på vissa. Det lät häftigt, överdosen till trots. Nikki blev en förebild, exempelvis för den här bordtennisspelaren, som till och med ändrade sitt mellannamn till Nikki. Favoritboken var Dirt.

I korta perioder höll den här bordtenniskillen sig i schack och tränade hårt, men föll alltid tillbaka. Han blev slutligen en bortslösad talang. Allt urartade till att likna det helvete som blir den bistra verkligheten för de flesta tunga missbrukare. Nikki Sixx hade tur den där gången, någon räddade honom. Det hade inte den här killen, som dog ensam på en toalett, hemma hos en pundare.

Vi tränade ihop en gång och hans bollkänsla var uppenbar. Han var så begåvad. Men den han såg som förebild, såg andra som avskräckande exempel. Det här är en förenklad beskrivning, det var inte Nikkis fel, man får stå för sina egna beslut, men att försöka gå samma väg kostade honom livet.
En annan kille i liknande ålder såg upp till Mikael Appelgren. Den killen spelade sedan i landslaget.

Ha förebilder, men välj med omsorg. Det kan vara dit du är på väg. Se förbi det uppenbara, det som glimmar. Någon ser även upp till dig nu och försöker gå i dina skor. Det borde vara en god idé. Eller?

Ingen tid att tänka?

Jag kom hem från Frankrike igår. Jag reste själv i en vecka, över hela landet. Skrev och reflekterade. Det händer saker när man är själv med sina tankar. Det skrämmer många att vara i sitt eget huvud.

I en serie undersökningar som involverade över 700 personer rapporterade majoriteten det obehagligt att vara själv i ett rum med sina tankar i bara 6-15 minuter.

Varför svarade så många att det var obehagligt att vara själv?

När vi är själva, och inte plockar upp telefonen eller sysselsätter oss med något särskilt, tenderar hjärnan till att bli en problemlösare och meningssökare. Vem vill tänka på sina problem? Vem vill tänka för mycket på meningen med alltihopa? Därför aktiverar vi oss, för att slippa tänka.

Vi lever i en kultur som värderar handlande före tänkande, men vi kan inte lösa problem om vi inte först ger oss tid att tänka på dem. Ethan Kross på University of Michigan säger: ”Det finns en utbredd tro att tänkande och kännande bara saktar ned och hamnar i vägen för oss, men det är tvärtom.”

Forskning har visat att det inte är särskilt effektivt för kreativiteten att vara ”super-busy” med en massa viktiga uppgifter hela tiden. I en rad försök visade det sig att människor kom på fler uppslag för en produkts användning om de först gavs en enkel uppgift som tillät deras tankar att vandra bort, än om de först tilldelades något mer krävande och sedan skulle försöka vara kreativa.

Jag drar två slutsatser av det här, som du kan ta med dig den här dagen:

1. Det är inte farligt att vara själv. Plocka inte upp telefonen så fort du lämnas ensam med dina tankar idag, utan våga vara i ditt eget huvud. Det kommer inte att sakta ned dig, tvärtom.

2. Ha varierande arbetsuppgifter. Inte bara enkla saker, inte heller bara svåra, ej heller bara saker som innebär görande och ej heller bara tänkande. Variation kommer att göra dig kreativ och spänstig!

Varmt lycka till med dagen, livet och arbetet med att bli vän med dina egna tankar!

Håkan Hellström och drömmarna

Jag tog bussen till IKEA. När jag pekat på den billigaste sängen de hade viskade säljaren om jag ville betala direkt eller på avbetalning. Det fanns egentligen inte mycket att viska om. Avbetalning såklart.

Jag hade länge sovit på en madrass på golvet i väntan på nästa lön. Kontot var helt tomt och det fanns inget undanstoppat för särskilda ändamål. När andra sa att de inte hade råd, så menade de att de inte var beredda att ta från besparingarna. Jag hade aldrig haft några besparingar, men jag var fri.

Frihet var min livsfilosofi. Det fanns något djärvt i det eftersom den gick före trygghet och säkerhet.

När Håkan Hellström äntrade scenen inför rekordpublik på Nya Ullevi i Göteborg började en liknande historia mejslas fram. Den om var han själv var för drygt tio år sedan och resan mot där han stod nu.

Håkan står på en större scen än de flesta, men drömmarna förenar oss. Jag tror att om du kan känna dig fri och lycklig trots att du saknar både framgång och pengar, även fast scenen bara är en pall och publiken de allra närmsta, om du kan fortsätta drömma och arbeta och vara nära det som är du, så har du gått igenom eldprovet. Kan du inte vara lycklig då, så kommer en större scen inte lösa det.

Jag var mycket glad för den där sängen. Jag låg med händerna bakom nacken och såg upp mot taket. Jag levde rätt obekymrat på en extremt låg inkomst på den tiden. Jag var fattig men kände mig inte så. Drömmarna, vännerna och friheten gjorde mig rik. Jag skrattade lika ofta då som jag gör nu.

Vi har väl alla en orkan i hälarna. Vissa av oss vill inte bara åka med. Kanske drömde vi båda om den stora scenen. Om det ofattbara, om att få betyda något för andra människor, om romantik. Ögonblicket då allt skulle vara perfekt. Han fick det i lördags. Ditt största ögonblick ligger i framtiden. Ligger du på en madrass? Tro och tvivel ingår. Fortsätt drömma. Fortsätt vara fri. Då är du rik.