Sånt är livet, eller?

Såklart minns du Anita Linbloms klassiska låt ‘Sånt är livet’, eller hur? Den är lätt att nynna på.

Den handlar om krossade drömmar, att bli lämnad, om förhoppningar som omformats till bitterhet. I slutet av låten får hon lite upprättelse då hon själv lyckas norpa en man från en annan kvinna.

Jag skulle vilja sätta en ny titel på den låten och säga: ‘Sånt blir livet (om man blir för cynisk)’.

Det är lätt att bli uppgiven när saker tar emot. Någon sviker dig och den enda rimliga slutsatsen av den näsbrännan är att alla är är likadana. Man kan lika bra svika någon annan, för ”sånt är livet”. Men, vi får inte gå in i den fällan. Eller det är klart att man får, men var medveten om vad det gör med din livsenergi, din syn på livet- och dina medmänniskor. Livet är inte, det blir något utifrån din tolkning.

‘Så mycket falskhet bor det här’, sjunger Anita. Det stämmer, det finns dem som seglar under falsk flagg. Vad som också stämmer är att det finns många exempel på ren äkthet och äkta osjälviskhet.

Jag har en cyniker inom mig också, men jag gör mitt bästa för att inte låta den ta överhanden. Jag har sett vad den gör med vänner, som ofta talar om människors dolda avsikter. Jag kan inte leva med den livssynen och jag försöker undvika att låta den få tag i mig. När jag släpper på cynismen är det som när man släpper på ett bälte som varit ett snäpp för hårt spänt. Nu går det att andas normalt igen.

Jag köper inte att allt är nattsvart. Alla är inte likadana. Någon blir inte alltid drabbad. Men säger man ”sånt är livet, så mycket falskhet bor det här”, kommer det vara allt den personen ser. Då söker man tecken på cynism och svekfullhet. Det kan även vara den de själva är på väg att bli. Sånt blir livet.