Låt vintern komma

I tv-serien Game of Thrones pratar de ofta om att vintern är på väg. ”Winter is coming!”

Med tanke på de senaste dagarnas kyla som lagt sig över Sverige kan vi med säkerhet säga samma sak här. Jag kände det särskilt i morse när jag gick ut med hunden. Mössa, vantar och halsduk på.

Precis som vi tar på oss varmare plagg när det blir kallare ute behöver vi ikläda oss en annan sorts handlingskraft och inställning när det blir tuffare tider på marknaden. Ska vi klara ännu en ekonomisk vinter fungerar det inte att glida omkring i shorts, t-shirts och flip-flops. Det finns tid för den sortens utstyrsel också, men inte nu. Vid finansiell sommar kan vi bära det. Inte när vintern är på ingång.

Många verksamheter genomgår ett eklut för närvarande. Branscher i genomgående förändring tvingar företagen att följa med på den resan för att överleva. Det som är viktigt då är att kylan inte sätter sig i märgen, vilket den lätt gör om vi går omkring i sommarkläder och låtsas som ingenting. Men mössa och vantar är inte för alltid. Pendeln kommer att slå tillbaka, men nu gäller det att hålla i.

Blir vintern extra lång och kall räcker det inte att enbart lägga in fler vedträn i brasan, för vedbodens lager räcker inte för alltid. Ett bättre sätt att hålla värmen är att åstadkomma fler kundsamtal, mer kvalitativa möten, högre intensitet och större kreativitet – samt att vi håller ihop som ett lag bör göra.

När kylan sveper in hjälper det inte att gnälla över hur frusna vi är. Sätter vi oss i ett hörn och kurar ihop oss med en filt lever vi snart enbart på hoppet. Vad som håller värmen uppe är att vara i rörelse.

När vintern kommer skiljs agnarna från vetet. Det spelar oss i händerna, för då visar vi vad vi går för. Det blir en bra tid för oss, för många kommer snart att vika ned sig – men inte vi. Låt vintern komma!

Vad är en nyckel?

Är en nyckel som inte kan låsa upp någonting fortfarande en nyckel?

Det här är en filosofisk fråga som jag själv upptäckte nyligen. Vad betyder den? Jo, om man definierar ett ting utifrån dess funktion kan man säga att för att kunna kalla något en nyckel behöver den kunna användas till att låsa upp saker med. Om den inte kan göra det är det i den meningen ingen nyckel.

Vad händer om alla lås ändras – och min gamla nyckel som tidigare fungerat inte längre passar in någonstans? Om nyckeln runt halsen upphör att ha en funktion, kan man då ens kalla det en nyckel?

Vad kan man som individ göra när känslan uppstår av att det man erbjuder inte längre efterfrågas?

Ett förslag är att anpassa din nyckel till de lås som gäller nu. Du lämnar in den till en låssmed som filar till den så att den passar ett lås. Det kan landa i att anlita en coach som bidrar till små justeringar.

Ett annat initiativ är att slänga sin befintliga nyckel och inhandla en ny som är bättre formad utifrån hur låsen ser ut nuförtiden. Det skulle kunna vara att gå en utbildning för att lära om och lära nytt.

Eller så letar du till dess du hittar ett lås som passar in i den nyckel du har eller väntar till lämpliga lås kanske dyker upp. Istället för att du anpassar dig till marknaden får marknaden anpassa sig till dig.

Ett fjärde alternativ är att skapa ett eget lås, förslagsvis genom att starta eget eller själv bli låssmed.

Antingen anpassar du dig eller så ordnar du en ny nyckel eller så hittar du ett lås till den nyckel du alltid haft runt halsen. Men ska en nyckel kunna fungera behöver den en funktion. Där har du ett val.

Du är speciell

Mitt sista år på bordtennisgymnasiet hoppade en tränare från Lindome in som vikarie. Han var inte lika tekniskt och taktiskt utbildad som våra ordinarie ledare, men han trodde på oss spelare. Hans brister kompenserades med entusiasm, peppande ord, skratt och ryggdunkningar. Jag behövde det.

Ett par veckor senare kom våra huvudcoacher tillbaka och saker återgick till det normala. Jag har inte träffat honom sedan dess. Det här får bli mitt sätt att tacka honom för det korta men viktiga nedslaget.

Om det finns en nål i en höstack vill man vara nålen, inte höstacken. Är du blott en myra i en myrstack vill du åtminstone vara en speciell myra. Mitt problem just då var inte tekniken, utan självförtroendet. Jag umgicks hela tiden med så duktiga spelare att jag tappade lite av mitt eget prestationsvärde, men han såg det och plockade upp det åt mig. Han fick mig att känna mig speciell.

När jag promenerar den korta biten upp på scenen inför ett föredrag tänker jag just så om mig själv.

Det finns då inget utrymme för vare sig självtvivel eller oro. Den typen av tankar ska blåsa bort med vinddraget som uppstår när applåderna börjar ljuda. Allt annat skulle bara göra publiken osäker. Nu är det DU som har mandatet att tala. Var ödmjuk men självsäker. Vet vem du är och varför du är där.

Självtillit är i huvudsak ditt eget ansvar, men det underlättar om dem runtomkring dig delar den tilliten. Som coach, tränare och ledare har du uppgiften att ingjuta mod i människorna i teamet. Att lyfta och stärka andra är viktigare än att berätta vad de ska göra. Jag lärde mig det av en expert från Lindome

Bruce Springsteen

Det finns en fascinerande historia om Bruce Springsteen som har följt med mig i över 20 år.

Det sägs att Bruce en gång satt i en bar och mötte ett fan, som berättade att han älskade Springsteen och hade alla hans skivor hemma. Det slutade med att Bruce följde med hem till honom. De satt sen och lyssnade till musik och pratade halva natten. För den där killen var det en dröm som besannades.

På grund av den berättelsen köpte en vän till mig alltid två exemplar av varje Springsteen-skiva. En var för att lyssna på. Den andra låg kvar i konvolutet, orörd i sin plastficka, ifall det otroliga skedde; att även han skulle få besök av Bruce. Då – och bara då – skulle han ta fram de oanvända exemplaren.

Min kompis hade ingen rolig uppväxt. Bruce fick därför en betydelse som få kunde förstå, eller ens försöka sätta sig in i. Texterna fungerade både som tröst, hopp och flyktmedel. De dubbla plattorna stod för något mer än bara en osannolik önskan. De påminde honom om att fortsätta tro på en bättre framtid. Om att inte ge upp på livet. Det är precis sådant som Springsteens låtar ofta ger uttryck för.

Bruce kom aldrig och hälsade på. Vi kunde sitta i timmar och lyssna till ‘Jungleland’, ‘Badlands’ och ‘New York City Serenade’. De orörda exemplaren stod prydligt kvar i hyllan, lite grand vid sidan av.

Vissa tycker kanske att det här är en sorglig historia, och visst, men för mig är den framför allt vacker. Jag såg de där dubletterna som ett hälsotecken. De betydde något för honom. Allt behöver inte besannas, eller levas. Saker kan fylla en funktion ändå, ge tillvaron mening. Det är nog värre om man aldrig tillåter sig att känna för något alls. Har du dina drömmar kvar? Är det även dags att odla nya?

En papperstiger?

Har du varit rädd för något och sedan upptäckt att det inte var särskilt mycket att vara rädd för? Att du oroade dig i onödan, eftersom det du trodde var obehagligt, eller farligt, inte alls visade sig vara det.

Då har du råkat ut för vad kineserna kallar en papperstiger. Det ser skrämmande ut, men är ofarligt.

I lördags gick jag och min brorson Joakim till Gröna Lund. Han gillar att åka Insane och Uppskjutet. Jag följde med. När vi spändes fast på Uppskjutet kände jag mig rädd. Ofta gör man det när man inte riktigt vet vad som ska hända och därmed blir hela kroppen på helspänn. Det var en papperstiger.

Andra gången vi åkte den kände jag inte alls samma oro. Jag kunde till och med njuta en aning.

Varje gång jag oroat mig i onödan, blir jag både lättad och irriterad. Lättad över att det inte var så farligt, och att jag genomförde det, men också lite irriterad över att jag lagt energi på ett hjärnspöke.

Kanske har du något framför dig idag, eller den här veckan, som du gått och gruvat dig för. ”Hur ska jag klara detta?” och ”Tänk om det går åt skogen?” eller ”Jag är inte stark nog att orka det här.”

Då vill jag påminna dig om alla gånger du klarat liknande utmaningar. Minns alla saker du lyckats tråckla dig igenom. Låt dig inte skrämmas av det som ryter högt, men som saknar tänder och har klorna indragna. Det ser ofta värre ut än vad det är, och skulle det behövas växer du med uppgiften. Huruvida något är svårt eller lätt, övermäktigt eller görbart, har väldigt ofta med hur du ser på saken.

Det är inget märkligt att oroa sig för verkliga faror, men fråga dig först: Är det bara en papperstiger?