Fungerar filtret?

När blev du riktigt förbannad senast? Vad utlöste den ilskan? Det skulle jag vilja prata om idag.

Både människor och djur har nedärvda beteendemönster som vi kallar instinkter. Om ett visst stimuli träffar sinnena, såsom ett hot, blir den automatiska responsen för vissa djur att de direkt tar till flykten.

Instinkten är en överlevnadsmekanism, men är också energibesparande. Instinkter leder till impulser. Vi människor har möjlighet att inte agera på dem. Vi kan välja att frångå den när vi vet att impulsen inte leder mot resultatet som vi önskar. När man talar om verklig frihet, är det inte just detta vi menar?

Om någon sa till dig att du är en dålig förälder, hur hade du reagerat då? Skulle du be om ett förtydligande? Gå till motattack? Vissa får en ryggmärgsrespons när någon ”ger sig på en” på det viset. En del hinner inte ens tänka – det smäller direkt. Orden utlöser omedelbara kedjereaktioner.

Jag har vänner som pratar om då de ”såg rött”. Andra noterade att de ”fick något svart i blicken”. De tappade helt kontrollen. Jag tolkar sådana uttryck som att man just då blev ett offer för sina impulser.

Hur fungerar du? Finns det ett inbyggt filter mellan stimuli-respons, eller är du styrd av yttre omständigheter? Hur lättpåverkad och impulsiv är du? Det som tidigare alltid gjort dig arg kan med ett bättre filter lika gärna göra dig glad eller oberörd. Låt oss därför pröva detta idag när något händer:

1. Vad säger den första impulsen till mig att göra här?

2. När jag följt den i liknande situationer tidigare – brukar jag ångra mitt beteende efteråt?

3. Utifrån det: ska jag agera på den nu – eller finns det andra alternativ?

Ibland behöver vi gå mer på instinkt, våga följa impulsen. Andra gånger är det tvärtom och det är de tillfällena jag menar. Vilken julklapp till sig själv – och omgivningen – när vi skapar ett fungerande filter.