Som på räls!

Det är vinter och det senaste dygnen har snön fallit blöt och tung. Jag vill åka skidor, men det är nästan mera regn än snö i luften och då är det inget kul. Jag har inget vasalopp som hägrar och inget annat högre träningsmål heller och då kan man ju tillåta sig att tycka att träning skall vara roligt. Men abstinensen sliter och drar i kroppen och gårdagens sjöblöta löprunda hade bara tillfälligt stillat oron. SMHI lovar kallgrader till kvällen och då skulle det ju kanske gå att köra lite ändå? Ja, va f-n!

Det är -1° när jag sätter mig i bilen, medan familjen myser i soffan efter söndagsmiddagen.  Mina blå-vallade skidor ligger som vanligt i tak-boxen och det får bära eller brista. 20 min senare har temperaturen fallit till -4°, vinden har mojnat och ett stilla snöfall ramar in Hällbybrunns IP. Eldsjälarna som spårar jobbar för fullt och jag är först ut efter skotern. Den kör snabbt undan och det blir tyst i skogen. El-ljuset gnistrar i snön och jag stakar ut på första varvet med ett leende stort som hela ansiktet. Precis så här skall det vara! Ibland har man verkligen tur!

Tänk om livet vore så enkelt som att bara stå i ett par perfekta spår och åka med? En och annan uppförsbacke kan man väl stå ut med, särskilt om det är nerför ibland? Men nä, det skulle nog bli trist i längden. Man behöver surhål, bakhalt och motvind också, för att uppskatta de mest fantastiska ögonblicken, när allt går som på räls.