Bor det en liten strukturfascist i oss alla?

I fredags fortsatte vi på CH att förverkliga en av förra årets målsättningar; att skapa ordning och reda på varje arbetsplats. Det går helt klart framåt och det är både enkelt och roligt att jobba med sin egen arbetsplats, i synnerhet om man inte delar den med så många andra. Vi inventerar, slänger, kompletterar, märker upp och ställer till rätta. Det tar lite tid, men förhoppningsvis spar vi tid framöver och så slipper vi den där irritationen som uppstår när man inte hittar det man letar efter. Ännu viktigare blir det här förstås på arbetsplatser där man är många som använder samma verktyg.

Ordning och reda är ett slitet begrepp, som ofta begränsas till bara städning, men betyder mycket mer än så.  En ordnad arbetsplats vårdar man, den är enkel att städa och lätt att trivas på. Vi skall fortsätta viga fredags-tid på förbättringsarbete och samtidigt vårda det vi bygger upp. Återkommer med lite före- och efter bilder på kommande 5S-insatser. Utmaningar saknas inte…

Jösses…

Äntligen är snön här

Att vakna på morgonen och det är alldeles vitt ute det är ren lycka äntligen vinter över Sverige.

Vi på CH är lyckligt lottade som har vår Kent som skottar åt oss

Som på räls!

Det är vinter och det senaste dygnen har snön fallit blöt och tung. Jag vill åka skidor, men det är nästan mera regn än snö i luften och då är det inget kul. Jag har inget vasalopp som hägrar och inget annat högre träningsmål heller och då kan man ju tillåta sig att tycka att träning skall vara roligt. Men abstinensen sliter och drar i kroppen och gårdagens sjöblöta löprunda hade bara tillfälligt stillat oron. SMHI lovar kallgrader till kvällen och då skulle det ju kanske gå att köra lite ändå? Ja, va f-n!

Det är -1° när jag sätter mig i bilen, medan familjen myser i soffan efter söndagsmiddagen.  Mina blå-vallade skidor ligger som vanligt i tak-boxen och det får bära eller brista. 20 min senare har temperaturen fallit till -4°, vinden har mojnat och ett stilla snöfall ramar in Hällbybrunns IP. Eldsjälarna som spårar jobbar för fullt och jag är först ut efter skotern. Den kör snabbt undan och det blir tyst i skogen. El-ljuset gnistrar i snön och jag stakar ut på första varvet med ett leende stort som hela ansiktet. Precis så här skall det vara! Ibland har man verkligen tur!

Tänk om livet vore så enkelt som att bara stå i ett par perfekta spår och åka med? En och annan uppförsbacke kan man väl stå ut med, särskilt om det är nerför ibland? Men nä, det skulle nog bli trist i längden. Man behöver surhål, bakhalt och motvind också, för att uppskatta de mest fantastiska ögonblicken, när allt går som på räls.

Game over?

Visst minns du Donkey Kong? Dataspelet där man hoppade över tunnor som en gorilla kastade efter en. Målet var att klättra upp och rädda prinsessan. Du kanske fortfarande kan höra hur spelet lät.

Alla dataspel av den här sorten slutade på samma vis. Om man inte lyckades varva spelet, vilket var extremt ovanligt, så kom det oundvikliga upp på skärmen, nämligen Game Over. Men var det slut då?

Inte alls! Game Over betydde inget mer än att börja om och försöka igen. Det innebar inte att man aldrig mer skulle spela, eller att man var ett stort misslyckande, eftersom Game Over ingick. Fler gånger än vi kan minnas fick vi de två orden skrivna på näsan. Än sen? På det igen bara. Press play!

För varje gång gorillan fällde en med sina tunnor lärde man sig något till nästa omgång. Visst kunde Game Over innebära att man slutade spela, men bara tillfälligt. Man kunde bli arg, men det gick över.

Jag klarade aldrig att varva Donkey Kong, men jag kan inte minnas annat än att det var väldigt roligt att spela. Detta trots att varje spelomgång slutade med ett Game Over. Vad kan vi lära oss av det?

Ja, om vi överför samma tanke till en arbetssituation, eller ett personligt bakslag, så tänker jag att vi borde se livet på samma vis, men där verkar det som att vi tar Game Over alltför allvarligt, eller hur?

I Donkey Kong fick man alltid en chans till. Det var aldrig över bara för att det stod Game Over på skärmen. Det var inte spelet som bestämde när det var över, utan spelaren, som avgjorde den saken.

Känns det som Game Over någonstans just nu? Om det är så, är nog upp till dig. Tänk Donkey Kong.