Nu (efter nästan ett halvårs arbete) har vi äntligen blivit klara med vår verktygsinventering. Nu har alla arbetsstationer och arbetsmaskiner ”sina” verktyg på fina och uppmärkta tavlor. Det har tagit tid, men har blivit bra!
Nu får inte verktygen ”fötter” och vi behöver inte leta efter dem längre.
Bra jobbat alla kollegor!
På CH monterar vi dörrar! Hur svårt kan det va? Ett par bockade dörr-sidor, ljudplåt, isolering, låsbalk, låshållare, karm, tröskel, brevlåda, gångjärn och mycket mer skall sättas ihop med skruvar, nit och lim för att sedan packas elegant och levereras i prydliga travar till Svenska Skydd. Jag var med en dag från start och inser att jag underskattat arbetsinsatsen å det grövsta.
Monteringsarbetet tar mycket tid i början och det är otroligt vad små detaljer och misstag kostar när man är nybörjare. Saknas det en ingående komponent blir det naturligtvis tvärstopp och måste någon del justeras tappar man tempo och blir irriterad. I den allmänna nybörjarförvirringen hamnar spill och för-monterade delar på golvet kring monteringsplatsen och man snubblar runt och får gå omvägar. Limmet kladdar, svetten lackar och den där jäkla isoleringen kliar överallt. Dessutom är lyftmomenten inte att leka med!
Vi har mycket att lära oss och en hel del att få ordning på innan vi har en arbetsplats som funkar, men nu är vi i alla fall på väg och det är en rolig process att bygga upp något nytt. Jag hoppas på en brant utvecklingskurva och tålmodiga montörer…
Bra kämpat så långt!
Idag hade vi vårt första gemensamma informationsmöte för hela personalen som ska ske varje månad framöver, vad passade inte bättre att alla blev bjuda på en god semla efter.
Alltså, jag hatar min chef! En riktig jubelidiot, eller hur? Ja, allt var verkligen så mycket bättre förut!
Vi ställer höga krav på dagens ledare. De ska vara lyhörda för förslag, men ändå följa en tydlig linje. De ska hitta konstruktiva lösningar på problem, vara rättvisa och skapa resultat. De ska inspirera på måndagsmötena och vara positiva föredömen. Framför allt förväntas de kunna ta skit. Rejält med skit.
Det finns arbetsplatser där det ingår att sprida skvaller om ledningen. Protesterar du, så ses du som någon som försöker smöra för cheferna, och riskerar att bli utfryst. Det är vi mot dom, förstår du.
Vissa tycker att alla ”som tror dom bestämmer”, ska baktalas, som att det är någon allmän rättighet. Det snackas gärna bakom chefens rygg. Det är klart att när många gör det, så blir det till slut allmänt accepterat. Något som bara hör till, liksom. Samtidigt undermineras förutsättningarna att faktiskt leda.
Ledare förvandlas lätt till måltavlor där allt projiceras mot dem. Det är bekvämt att lägga skuldbördan där. Vips så glömmer vi att de är individer av kött och blod, med ömtåliga hjärtan som alla andra.
Vi må anse att någon chef faktiskt förtjänade den behandlingen, men så finns de där medarbetarna som bara haft dåliga chefer. Det märkliga är att det bara funnits en enda gemensam nämnare i alla dessa situationer, och det är att de själva har varit inblandade i dem. Allt annat har faktiskt varierat.
Det är också något att tänka på. I de fallen kanske inte allting varit chefens, eller ledarens, fel ändå?
Tomas på vår godsmottagning är på väg att lasta för transport till våra kunder idag
TREVLIG SOLIG DAG!