Alltid kul med nostalgi
Vilken härlig bild!
Den är tagen tidigt femtio tal om jag minns rätt. Då vi nu snyggar till lite på kontoret, så är tanken att få upp en tidslinje om CH:s historia. Hittade då några rariteter där denna var en av dom! 
Vilken härlig bild!
Den är tagen tidigt femtio tal om jag minns rätt. Då vi nu snyggar till lite på kontoret, så är tanken att få upp en tidslinje om CH:s historia. Hittade då några rariteter där denna var en av dom! 
I torsdags vaknade jag i Luleå. Via Stockholm, Göteborg och Skara gick jag och lade mig i Skövde. När vissa hör det undrar de hur man orkar. Jag ska berätta hur jag gör. Det handlar om att tacka ja till det som har nödvändighetens karaktär och nej till resten. Att lära sig att tänka som en bokförläggare.
En bokförläggare har den delikata uppgiften att sortera bland de råmanus som författare sänder in till förlaget. De allra flesta skickas tillbaka med ett vänligt ”Stort tack för erbjudandet, men inte just nu.”
Det händer att förläggaren ratar ett manus som man borde tagit in. Ibland blir det tvärtom, men skulle det inte ske någon som helst urskiljning bland alla förslag till samarbeten skulle verksamheten braka ihop. I huvudsak handlar det om att välja bort. Om riktningen är utstakad blir den processen enklare.
Anledningen till att jag orkar är för att jag tänker lite likadant. Att våga tacka nej till något som låter bra tar tid att lära sig, men det är en egenskap man behöver förvärva. Jag hade annars inte känt glädjen som andra dagar helt utan möten ger. Jag andas genom de där hålen, de får inte täppas till i onödan. Visst har jag då och då, likt en förläggare, missat saker jag borde bejakat, men det ingår i konceptet.
I grunden är det positivt med möjligheter, därför svarar jag av artighet på allt. Efter ett tag känns det direkt om det är något att gå vidare med. Har du lärt dig sortera? Om inte, tänk som en bokförläggare.
Att förvalta ett verksamhetssystem och vidareutveckla det så att man får mer och mer nytta av det är en utmaning som alla kvalitets- och miljöansvariga står inför. Oavsett hur bra ett system är, finns det alltid möjligheter till ständiga förbättringar och vidareutveckling. Frågan är bara vad som är ”rätt väg att gå”?
Det finns nog inget svar på den frågan, utan det är nog upp till var och en hur man vill ansvara för ”sitt” system. Man säger ju att alla företags verksamhetssystem är unika och återspeglar företaget uppbyggnad och struktur. Ett verksamhetssystem ska anpassas efter verksamhetens storlek, behov och mognad. Det håller jag helt med om, men jag vill även lägga till att ett företags verksamhetssystem är mycket påverkat av vilken bakgrunden samt nyfikenhet den verksamhetssystemansvarige har!
Ett företag kan få en uppsjö av lösningar och utseenden på sitt verksamhetssystem beroende på vem som ansvarar för det. Fast det är samma företag, personal, maskiner, lokaler…
Något att tänka på för dig som fått förtroendet att förvalta ett verksamhetssystem OCH för dig som ska hitta någon att förvalta ditt företags verksamhetssystem. Det bör inte vara något som någon ”blir påtvingad/vald att göra utöver sina ordinarie arbetsuppgifter”. Då blir resultatet därefter. Min uppfattning är att det är ett hedersuppdrag att få ansvara för ett verksamhetssystem och dess utveckling. Det är ju ändå företagets effektivitet, styrning, stöd och vidareutveckling man ansvarar för.
Så mitt tips är följande. Bjud in många av dina kollegor att delta i utvecklingen, be ledningen att vara med mer aktivt, var lyhörd för de idéer du får internt och var nyfiken på andra företags sätt att arbeta. Då kommer du sannolikt få svar på var du ska börja och vilka förväntningarna är på dig och verksamhetssystemet.
Det är det vi gjort på CH Industry. CHIPS grupp och intresset hos all personal och ledning har gjort att vi nu kommit långt i vår vidareutveckling. Om ett par veckor får vi dessutom se vad ”kvittot” blir när vi har den årliga externrevisionen.
Just nu pågår arbetet med vår certifiering enligt ISO-TS 16949. Ett led i detta är att t ex skapa tydlig struktur kring arbetsplatsen…

Då verkar den vara här, hösten !
Ena halvan av dagen innebär ett strilande regn och så kommer solen och glassar några timmar. När man kommer till bilen på morgonen så får man leta fram ett CD fodral (jo jag är 70 talist..) att skrapa med – nästa morgon är man påpälsad till tänderna , och då är det plötsligt 12 plus grader.. Med andra ord får det bli en helg där man rotar fram is skrapan & bokar tid för vinterdäcksbyte.
Risken att ungarna där hemma kommer åka dit på lite sjukdomar ökar markant, så på jobbet är oddsen inte så höga på att det kommer vara mindre sjukdomar och vab än vad perioden april-september inneburit.
När vi nu planerar hösten och vintern här på CH, så är det viktigt att ha detta i beaktning. Då vi arbetat hårt med planering dom senaste åren, så har vi blivit betydligt bättre på detta vilket medför att oddsen att hamna rätt ökar markant.
Det positiva som arbetsgivare gällande planering för denna årstid är att ledighet såsom röda dagar lyser med sin frånvaro. Något jag kan tycka att man borde ändra på, det vore väl bättre om det var jämt fördelat över året. Men.. antar det kanske tar 100 år innan någon sådan ändring har blivit till.. Vi har dock som vanligt en längre period runt jul och nyår då vi stänger igen helt, vilket enligt mig är ett viktigt break för alla att kunna vila och vara med nära och kära.
Får man drömma lite, så är min stora förhoppning att konjunkturen tar hissen upp och att vi blir tvingade att ompröva vår planering för att istället sikta på en 30% uppgång. Hur stora oddsen är på att det ska inträffa vet jag inte. Vi jobbar dock stenhårt på att det ska slå in!
Nu kör vi höst racet, för snart är det dags att planera midsommarfirandet igen J