Håkan Hellström och drömmarna

Jag tog bussen till IKEA. När jag pekat på den billigaste sängen de hade viskade säljaren om jag ville betala direkt eller på avbetalning. Det fanns egentligen inte mycket att viska om. Avbetalning såklart.

Jag hade länge sovit på en madrass på golvet i väntan på nästa lön. Kontot var helt tomt och det fanns inget undanstoppat för särskilda ändamål. När andra sa att de inte hade råd, så menade de att de inte var beredda att ta från besparingarna. Jag hade aldrig haft några besparingar, men jag var fri.

Frihet var min livsfilosofi. Det fanns något djärvt i det eftersom den gick före trygghet och säkerhet.

När Håkan Hellström äntrade scenen inför rekordpublik på Nya Ullevi i Göteborg började en liknande historia mejslas fram. Den om var han själv var för drygt tio år sedan och resan mot där han stod nu.

Håkan står på en större scen än de flesta, men drömmarna förenar oss. Jag tror att om du kan känna dig fri och lycklig trots att du saknar både framgång och pengar, även fast scenen bara är en pall och publiken de allra närmsta, om du kan fortsätta drömma och arbeta och vara nära det som är du, så har du gått igenom eldprovet. Kan du inte vara lycklig då, så kommer en större scen inte lösa det.

Jag var mycket glad för den där sängen. Jag låg med händerna bakom nacken och såg upp mot taket. Jag levde rätt obekymrat på en extremt låg inkomst på den tiden. Jag var fattig men kände mig inte så. Drömmarna, vännerna och friheten gjorde mig rik. Jag skrattade lika ofta då som jag gör nu.

Vi har väl alla en orkan i hälarna. Vissa av oss vill inte bara åka med. Kanske drömde vi båda om den stora scenen. Om det ofattbara, om att få betyda något för andra människor, om romantik. Ögonblicket då allt skulle vara perfekt. Han fick det i lördags. Ditt största ögonblick ligger i framtiden. Ligger du på en madrass? Tro och tvivel ingår. Fortsätt drömma. Fortsätt vara fri. Då är du rik.